Nyströmska Gårdens Snickerimuseum

År 1991 bildades föreningen Nyströmska Gårdens Vänner med mål att bevara den gamla gården som då delvis hade förstörts i en brand. Kommunen ville riva gården men föreningen ville precis tvärtom. Målet var att förvandla det gamla snickeriet till ett museum vilket de även lyckades med.museum i Köping

Tack vare en hel del sponsorer kunde föreningen öppna museet 1997 även om hela snickerigården inte var färdigrenoverad då. En gård kunde då presenteras som i stort såg ut som den en gång gjorde på 1800-talet.

Aktiviteterna som anordnades efter detta var guidade visningar av snickeriet och bostadshusen runt omkring, hantverksutställningar och dessutom lyckades föreningen att konservera många av de gamla ritningarna som hittats på gården.  Detta mycket tack vare hjälp av Riksantikvarieämbetet som hjälpte till med detta. Dessa ritningar tillsammans med bokföringen från snickeriverkstaden är detaljerade dokument som gör att besökarna i nutid tydligt kan se hur arbetet skred fram på 1800-talet.

År 2013 upplöstes föreningen och renoveringar av gården har upphört. Ägaren är Köpings kommun och aktiviteterna har minskat drastiskt. Några stadsvandringar går förbi gården och vissa teaterföreställningar med historiska inslag spelas upp där fortfarande.

Snickeriet lever kvar

Däremot är fortfarande den del av gården som var snickeri ett levande arbetslivsmuseum. Ett snickeri som man tror startades upp kring 1870 även om det inte var förrän i början av 1900-talet som det går att hitta belägg för verksamhet med anteckningar om löner och anställda. År 1930 registrerades företaget ”Bröderna Nyströms Snickerifabrik”.

Under 1900-talet blomstrade det för snickeriet och enligt bokföringen hade de en mängd olika kunder. Allt från privatpersoner och företag till kyrkan och staden Köping. En av de största kunderna var Johan Oskar Nyström dvs brodern till ägarna av snickeriet. Han arbetade som möbelhandlarei Stockholm och gynnade gärna sina bröder i sin verksamhet.

Ett av de finare uppdragen som de fick var 1926 då Rådhuset i Köping skulle renoveras och en stor order på möbler gick till snickeriet. Men det var inte bara möbler utan även fönster, karmar, trappor och annat som de fick leverera.

Efter andra världskriget vände det nedåt för snickeriet vilket främst berodde på ökad fabrikstillverkning av möbler. Något som gjorde att priserna minskade drastiskt och de som fortfarande jobbade med handkraft insåg snart att de inte kunde konkurrera med de prispressade fabrikstillverkade möblerna.

Nedgången var ett faktum för snickeriet som till slut lade ner sin verksamhet. Men det lever kvar genom arbetslivsmuseum i Köping. Välkommen in för att få en historisk inblick i ett snickeriverksamhets uppgång och fall.